VECKA 29
Då var vi inne i vecka 29 och jag är inne i den tredje och sista trimestern. I torsdags var vi på besök hos barnmorskan, gjorde även ett glycostest. Alla värden såg bra ut. Dock var jag med om en märklig sak. Mitt blod i fingret tog slut?! Har aldrig varit med om det innan, hur mycket hon än tryckte så räckte det inte till 4 testgrejer, bara 3. Men hon kunde avläsa mina resultat ändå och nu minns jag inte mina värden, men de var bra.
Vad gjorde vi mer hos barnmorskan? Jo vi mätte magen, den har växt en hel del och som alltid när vi är där så sparkas det enormt mycket. Det sparkas hela tiden visserligen men det är kul att han inte ligger still när vi är där så någon annan förstår vad jag menar med att det är full rulle! Hjärtljuden var bra och vi hörde sparkarna och även hickljud. Vi pratade också om orsaken varför jag har så ont på höger sida, har ju haft det nu ett bra tag och min barnmorska ville att jag skulle träffa en läkare nu på tisdag ifall det skulle vara någon inflammaton i gallan.
Jag hoppas ju och tror inte på att det skulle kunna vara gallsten, jag tror mer på inflammerad muskel då det bara sparkas på den sidan, men vi får se på tisdag helt enkelt.
Om drygt två veckor är det dags för nästa besök. Och tiden går verkligen snabbt. Nu är vi redan inne i november och det är inte alls lång tid kvar. Jag känner mig lite stressad över att inte barnrummet är klart, listerna ska målas och i slutet av månaden kommer pappa hit och tapetserar. Jag ska hinna måla skötbordet också. Och sen måste vi ju julpynta snart? Den första advent inträffar den 27 november iår. Samma dag som vi ska fira att Simon fyller år och dagen då vi ska föreviga våran mage med Emelie (lovebyemelie.se). Ja, som sagt, vi har saker att göra en tid framöver och jag är uppbokad varje dag den här månaden.
Längtar till den 22 december då jag slutar jobba så det är en sak mindre att tänka på. Även om det är roligt att vara på jobbet så börjar det kännas tungt och stressigt. Det känns som att det förväntas mer av mig än vad jag klarar och jag känner inte riktigt mina egna gränser där och då utan känner av det när jag kommer hem. Igår var det supermycket på jobbet och jag är väldigt tacksam att kunderna ser att jag är gravid. Igår hade jag säkert 50 irriterade kunder (en server la ner vilket gjorde att ingen teknik fungerade som den skulle) men det var som att så fort de såg min mage så vände de sin inställning. Skönt. Annars hade jag nog lagt mig på golvet och gråtit. När jag kom hem var jag helt slut. Ryggen och höften värkte och hade sammandragningar hela bilresan hem. Jag hoppas att det blir lugnare på jobbet idag, men jag tror inte det.
Nu ska jag käka lite lunch sen är det dags att åka.