Att bli med hus

 

 

Vecka 27 då, magen växer som den ska. Det är full rulle och jag får knappt någon egentid. Jag sover dåligt och det beror både på sparkar men också på hormoner tror jag. Jag är T R Ö T T men sover inte länge utan behöver bara en powernap då och då. Jag uppskattar mer att vila/blunda och ligga still än att somna helt.

 

Min blåsa måste tömmas oftare, men inte lika ofta som förra veckan. Har dock börjat kissa på natten vilket jag inte gjort sen i juli. Jag skulle nog kunna hålla mig tills på morgonen, men alla vet att ju mer man tänker på att man är kissig desto kissigare blir man.

 

Sparkarna är intensiva, men också andra rörelser som jag inte riktigt kan tyda vad det är, eller vad han sysslar med. Man börjar verkligen se hur han ligger, om ni tittar på översta bilden så ser magen sned ut, och det är den ofta. Han älskar att ligga på ett håll. Här om natten sparkade han på vänster sida för första gången, annars är det bara höger som får ta stryk. Magen spänner fortfarande och jag har sammandragningar men inte lika ofta som förra veckan, samt ligamentsmärtor, dock har jag bara ont på höger sida när det gäller ligamenten. 

 

Jag känner när han vänder på sig, det är obehagligt och jag måste ofta stanna upp med det jag håller på med när han gör det. Det känns väldigt tydligt så Simon har fått känna det också. Jag tror inte att han sover lika ofta som innan, alternativt att han sover men sprattlar i sömnen. Det är verkligen en mini-Simon. Simon kan inte heller ligga still när han sover, eller sitta still när han är vaken. 

 

Jag är väldigt hormonell, fick ju ett mental breakdown i torsdags, började även nästan gråta när jag körde bil till jobbet och lyssnade på någon julsång samt tänkte på hur mycket jag tycker om Simon.

 

Och på tal om att köra bil så måste jag köra till jobbet nu!