Att bli med hus

Oj oj oj vad tiden går. I onsdags gick vi in i vecka 27 och nu är det redan lördag! I tisdags var jag på utbildning med jobbet och hann inte direkt göra mer än så. I onsdags var jag hos tandläkaren och det besöket är värt att skriva om.

Så jag åkte dit, satte mig i väntrummet. Var där tio minuter innan för ibland kan det vara svårt med parkering men just den här gången hade jag tur. Som på alla andra kommunala mottagningar så får man ALDRIG komma in på avsatt tid, (varför ens får man en tid när det diffar så mycket. Bättre med drop in) jag blev inkallad 20 minuter efter avtalad tid vilket är skamligt kan jag tycka.

När det väl blev min tid så visade hon mig ett rum längst bort i lokalen och sa "du ska dra ut en tand idag va?" Varpå jag svarade "eh, nej" samt förklarade att tanden inte är ute och att jag är gravid och att det måste vara ett misstag från deras sida. Sköterskan tyckte att det lät skumt att inte tanden var ute och att jag skulle behöva dra ut den när jag inte kände av den. Så hon gick in och kollade i min journal där det stod att man var rädd att den tryckte på en annan tands rötter. Men man var inte säker. Tandläkaren kom in och hon kunde inte heller avgöra vad när hur varför. Så jag fick ta lite röntgenbilder för att se om den är ett problem eller inte. De misstänkte att tanden bara överlappar den andra tanden och då behöver den inte dras ut.

Sagt och gjort så fick jag på mig en dräkt som ska skydda barnet och vi började att ta bilder. Efter 5 misslyckade bilden kände jag att jag håller på att svimma och sköterskan hinner uppfatta det samtidigt som mig. Så där ligger jag i stolen, sköterskan blåser på mig med en liten apparat, tandläkaren springer och hämtar kallvatten, stolen böjs så benen kommer upp och jag svettas och känner att jag måste klä av mig. Så drar upp tröjan och ner med mudden på gravidbyxorna för att kyla ner mig. Sköterskan hade själv tre barn så hon förstod hur jag kände och mådde. Tandläkaren var lite yngre och oerfaren när det gäller gravida. Men overall gick det bra och jag tappade inte medvetandet och båda tog hand om mig och fläktade med papper och allt annat de hade. Efter en kvart när jag kunde öppna ögonen igen så sa dem att de kommer nog inte att kunna ta en bättre bild än de misslyckade (kass vinkel, det går inte att ta en bild från typ gommen) så tandläkaren skrev en remiss till käkkirurgin istället.

När jag skulle betala blev hon i receptionen chockad över att mitt besök bara kostade 150kr. Men hallå. Egentligen borde jag inte betala något alls då de dragit dit mig helt i onödan.

När jag kom ut från mottagningen gick jag ett varv utan jacka för att kyla ner mig själv. Tacka vädergudarna över att regnet hade uppehåll just då.

På kvällen kände jag inte för att göra någonting. Jag var helt slut efter besöket!

I torsdags fick jag ett mental breakdown. Hade massa saker som skulle fixas, säkert tio saker stod på min lista. Jag började med tvätten och att städa i allrummet uppe i väntan på att daggen skulle försvinna från gräsmattan så jag kunde klippa den. Simon låg i sängen hela dagen för sin förkylning och jag var på gott humör. Fixade te och frukost och djuren var glada över att vi var hemma.

Sen besiktigade jag Hondan och det gick bra. Som väntat. Hade en parkeringslampa som var trasig men det visste jag om sen innan och det är lättfixat. När jag kom hem igen så gav jag mig på att klippa gräset. Trots solskenet så hade inte all dagg försvunnit och något som ska vara enkelt och lätt blev skittugnt, asjobbigt och mitt tålamod brast när jag nästan var färdig med baksidan. Handgräsklipparen dog. Gräsklipparen bara gled. Gräset satte sig runt hjulen och gjorde att det inte hände någonting. Jag kastade iväg gräsklipparen. Arg som ett bi och svettig sprang jag in i duschen. Sport-bhn satt tight och jag kunde inte få av mig den i stundens hetta. Så tog närmaste saxen (nagelsax) och klippte sönder den. Satte mig på duschgolvet och satte på kallvatten och grät och grät och grät.

Simon kom in och undrade vad som hade hänt. Jag var inte kapabel till att prata med honom så efter en stund så lämnade han mig ifred. Jag satt och grät säkert i över en timme innan Simon tvingade ut mig, då hade han gjort amerikanska pannkakor med mönster i. Hjärtan och S+A i ett hjärta osv. Tagit tag i det sista på gräsmattan och lagt in gräsklipparen i förrådet igen. Dukat och hällt upp mjölk samt eftervärmt pannkakorna i ugnen så de inte skulle kallna. Jag började gråta ännu mer över hur underbar och snäll han är. Och sen orkade jag inte göra ett knyst mer på den dagen. Somnade som en stock i soffan och sov en timme. Sen var jag vaken nästan hela natten till fredag.

Och igår jobbade jag 07:30-16:00. Jag var så slut igår att jag sov från 9 på kvällen till 7 imorse!

Nu ska jag gå upp ur sängen och äta frukost. Sen är det dags för att jobba igen!

Vi ska ta en bild på magen sen också. Så lovar att uppdatera innan jag börjar jobba!