Att bli med hus

 

 

 

Nu är det evigheter sen jag bloggade sist. Mycket har hänt och jag har inte riktigt haft orken till att blogga.

Just nu är vi i Kalmar och hälsar på hos min syster. Det är en riktig höstmorgon och jag längtar verkligen efter hösten, jag har inte känt att jag längtar efter något sen i maj. Har inte riktigt orkat.

 

Anledningen till att jag inte har bloggat är att vi är gravida! Maj månad bestod utav trötthet, jag visste inte om att jag var gravid ens. Men från juni-augusti så har jag mått så dåligt att jag blivit sjukskriven. Jag har haft otur och har inte annat än hoppats på att mina symtom ska gå över. Jag har varit fånge i mitt egna hem, jag har inte ens kunnat gå på långa promenader med Craig. Stackars lilla filur. Jag har pendlat mellan soffan och sängen och toan samt legat på golvet och duschat. Den här tiden har varit långt ifrån den bästa tiden i mitt liv. 

 

Det känns som att man är tvungen att vara glad och lycklig, och även om jag är det, att vi kunde bli gravida, att det faktiskt är ett barn som växer inom mig, så har den här perioden gjort mig deprimerad. Att hormoner påverkar en så mycket är helt sjukt. 

 

Jag är sjukskriven fram tills den 26 augusti, och just nu när jag skriver mår jag som bäst. Den bästa dagen hittils. Idag kände jag att det var skönt med den friska luften och det är framsteg. Jag har inte ens orkat tänka på att vara ute. Men när vi lämnade Emma på fritis imorse - så kände jag att jag LÄNGTAR efter det som kommer. Jag hoppas också att den här känslan jag har just nu kommer att bestå.